Syfte Med detta arbete sÜ hade jag tÑnkt att jag skulle fîrklara varfîr det har varit krig mellan arabstaterna och Israel ett flertal gÜnger sedan Israels bildande 1948. Jag gîr detta med tanke pÜ att just nu sÜ hÜller detta halvsekel av fiendskap att avbrytas. Min inriktning ligger pÜ konflikten mellan Israel och palestinierna, som var de stora fîrlorarna vid Israels bildande. Jag gîr detta arbete av flera anledningar. Fîr det fîrsta sÜ Ñr jag sjÑlv intresserad av denna konflikt och har alltid tyckt att Israel skall ge med sig och îverlÑmna vissa delar till palestinierna. Fîr det andra sÜ Ñr det en av de viktigaste konflikterna som finns just nu, och det skulle vara roligt att fîlja denna konflikts slut. Fîr det tredje sÜ har jag innan jag startade med inlÑsningen till detta arbete haft flera fîrutfattade meningar. Dessa meningar har nu antingen blivit besannade eller ocksÜ har de visat sig vara felaktiga, men viktigast av allt - jag har nu fÜtt en sann bild îver denna konflikt, som inte har varit lika svartvit som jag har trott. Metod Fîr att ta reda pÜ detta sÜ har jag lÑst bîcker och tidskrifter. Detta material har jag sedan sammanstÑllt fîr att till sist gîra detta arbete. Material Av de bîcker och tidskrifter jag har anvÑnt, sÜ Ñr tidskriften Tempus den mest utmÑrkande. Detta dÑrfîr att Tempus var det bÑsta materialet jag kunde anvÑnda fîr att fÜ den senaste informationen om fredsfîrhandlingarna. Jag har Ñven, fîr att detta arbete skall bli lÑttare att lÑsa, bifogat en karta som bilaga dÑr de viktigaste platserna finns utmÑrkta. Problemformulering Jag skall i detta arbete fîrsîka ta reda pÜ om det fredsavtal som har slutits mellan Israel och PLO Ñr hÜllbart och om det Ñr bîrjan till en ny era av fred i Mellersta ôstern. AvgrÑnsning Jag har begrÑnsat mig till konflikten mellan Israel och PLO. De andra konflikterna har jag endast gÜtt igenom fîr att man skall fÜ ett sammanhang nÑr man lÑser arbetet. FN:S DELNINGSPLAN 1947 Efter det andra vÑrldskriget sÜ diskuterades PalestinafrÜgan ofta internationellt. BÜde vÑrldens stormakter och FN sÑnde kommissioner som lade fram lîsningsfîrslag. Dessa fîrslag avvisades dock oftast av bÜde sionisterna och palestinierna. Arabfîrbundet och det palestinska Hîgsta arabiska rÜdet krÑvde en oberoende arabisk stat, stopp fîr all judisk invandring, men fullstÑndiga rÑttigheter fîr de judar som redan bodde i omrÜdet. Detta fîrkastades helt av Judiska byrÜn som i sin tur krÑvde fri judisk invandring och upprÑttandet av en judisk stat. I maj 1946 lades ett engelskt-amerikanskt fîrslag om fortsatt mandatstyre under Stor britan nien, fîr att slippa hela problemet. PÜ grund av stora protester och terrordÜd frÜn sionister och palestinier sÜ lade britterna fram ett nytt fîrslag i juli samma Ür, enligt vilken Palestina skulle delas i tvÜ delstater under brittisk ledning. Senare i januari 1947 sÜ presenterades den brittiska Bevin-planen, dÑr man fîreslog en schweizisk lîsning med sjÑlvstyrande kantoner. Efter ett antal misslyckade lîsningsfîrslag sÜ frÜnsade sig Storbritannien ansvaret i februari 1947 och îverlÑt sÜledes ansvaret till FN. Storbritannien meddelade ocksÜ att de tÑnkte lÑmna Palestina den 15 maj 1948, oavsett det rÜdande lÑget. Det brittiska ultimatumet, att de skulle lÑmna Palestina i maj 1948 oavsett det rÜdande lÑget, gjorde att FN var tvungna att arbeta fort. De tillsatte en speciell kommittÇ fîr PalestinafrÜgan - UNSCOP. I den blev elva stater representerade: Australien, Guatemala, Indien, Iran, Kanada, Jugoslavien, NederlÑnderna, Peru, Sverige, Tjeckoslovakien och Uruguay. Det Hîgsta ara biska rÜdet bojkottade dock kommittÇns arbete. NÑr kommittÇn var klar med sitt arbete i augusti kunde medlemmarna inte enas, utan de lade fram tvÜ olika fîrslag. Det s.k. majoritetsfîrlaget innebar att Palestina skulle delas i en arabisk och en judisk stat, som vardera bestod av tre delar fîrenade genom speciella knytpunkter, och Jerusalem skulle kontrolleras av FN. Detta fîrslag stîddes av: Guatemala, Kanada, NederlÑn derna, Peru, Sverige, Tjeckoslovakien och Uruguay. Det andra fîrslaget, som kallas minori tetsfîrslaget, kom frÜn de lÑnder som reserverade sig mot det andra fîrslaget, det vill sÑga: Indien, Iran och Jugoslavien. Det innebar att man skulle ha en stat med en judisk och en ara bisk delstat. Australien avstod frÜn att ta stÑllning i frÜgan. Efter behandling i FN:s underkommittÇer kom ett fîrslag som liknade majoritetsfîrslaget upp till omrîstning i generalfîrsamlingen. Fîrslaget var utformat som en delningsplan med eko nomisk union, det vill sÑga att det skulle bli tvÜ stater med en stor del av ekonomin gemensamt. Delningen var gjord sÜ att pÜ de arabiska delarna bodde det 725 000 araber och 10 000 judar, och i de judiska delarna bodde det 498 000 judar och 407 000 araber. UNSCOP uppgav ocksÜ att det fanns 90 000 beduiner i den judiska delen men de togs inte med i berÑkningskalkylen ovan. GrÑnserna var dragna sÜ att den judiska staten skulle fÜ stîrsta mîjliga yta med judisk majoritet. I procent rÑknat sÜ fick den judiska staten 56 procent av Palestinas yta medan den arabiska staten fick 43 procent. I Jerusalem, som skulle vara under FN:s styre, bodde 105 000 araber och 100 000 judar. Det Hîgsta arabiska rÜdet tog direkt avstÜnd frÜn denna plan och sade infîr en av FN:s kommittÇer: "Det Ñr Palestinaarabernas rÑtt att fîrsvara sig mot aggression - inbegripet den sionistiska aggressionen. FN:s grundlÑggande existensberÑttigande Ñr just fîrsvar mot aggression. Under de senaste 25 Üren har arton undersîkningskommissioner kommit till Palestina - alla har varit meningslîsa; oftast har Palestina-arabernas nationella rÑttigheter fîrbisetts, och de fÜ rekommendationer som gjorts till deras fîrdel har fîrbigÜtts av mandatmakten. DÑrfîr Ñr det inte underligt att Hîgsta ara biska rÜdet har vÑgrat att samarbeta med UNSCOP. Palestina-arabernas kamp mot sionismen har ingenting med antisemitism att gîra. ArabvÑrlden har under Ürhundraden varit en av de fÜ tillflyktsorterna fîr judar Ñnda tills grannsÑmjan fîrgiftades av Balfourdeklarationen och den aggressivitet som fîljde dÑrefter hos den judiska befolkningen. Judarna har ingen sÑrskild rÑtt till Palestina. Judarnas religiîsa fîrbindelse med Palestina delas av muslimer och kristna. Britterna hade ingen rÑtt att skÑnka Pales tina till judarna; Balfourdeklarationen var omoralisk, orÑttvis och olaglig. Araberna vill gÑrna se de europeiska judiska flyktingarnas misÑr avskaffad - men Palestina har redan tagit emot fler flyktingar Ñn sin rimliga andel. Lîsningen av Palestinaproblemet Ñr enkel: enligt FN:s stadgar mÜste en arabisk stat i hela Palestina upprÑttas pÜ demokratisk grundval; inom den ramen skall alla minoriteters legitima intressen och rÑttigheter garanteras. FN har ingen laglig mîjlighet att pÜtvinga Palestina nÜgon styrelseform" Som synes sÜ tyckte inte araberna om FN:s delningsplan, men trots detta sÜ rîstades fîrslaget igenom i FN:s generalfîrsamling. DÑrmed sÜ hade FN rekommenderat att tvÜ stater skulle bil das i Palestina: Fîr att genomdriva fîrslaget bildades en ny kommission, FN:s Palestinakom mission UNPC. Men eftersom UNPC inte fick sÑkerhetsrÜdets att besluta om militÑra insatser misslyckades den med sitt uppdrag att genomfîra delningen. NÑr en delning var ogenomfîrbar, sÜ beslutade sig Haganahs îverkommando att sÑtta "Daletplanen" i verket. Det var en plan som gick ut pÜ att ta kontroll îver stora delar av Pales tina. Ytterst sÜ syftade planen dock pÜ att ta kontroll îver hela Palestina. Fîrsta steget i denna plan var en attack mot byn Deir Yasin utanfîr Jerusalem. Denna massaker utfîrdes den 9 april 1948 av Irgun och Sternligan, men med Haganahs vetskap och godkÑnnande frÜn deras befÑl havare. Under attacken dîdades 254 mÑn, kvinnor och barn. Dagen efter attacken sÜ lyckades Rîda Korsets representant i Palestina Jacques de Reynier komma in i byn. Han konstaterade att det rîrde sig om en planlagd massaker. De Reynier skrev: "Deir Yasin-affÑren hade vÜldsamma efterverkningar. Press och radio spred nyhe terna îverallt bland bÜde araber och judar. PÜ detta sÑtt byggdes en allmÑn skrÑck kÑnsla upp bland araberna, en kÑnsla som judarna skarpsinnigt gynnade tillvÑxten av ... Drivna av rÑdsla lÑmnade araberna sina hem fîr att sîka skydd hos sina slÑk tingar, fîst blev isolerade gÜrdar, sedan byar och slutligen hela stÑder evakuerade ... Till slut blev omkring 700 000 araber flyktingar, och de lÑmnade i hast allting bakom sig, deras enda fîrhoppning var att undvika samma îde som mÑnniskorna i Deir Yasin." NÑr massflykten bland araberna bîrjade, sÜ fortsatte "Daletplanen" steg fîr steg. Flera arabiska stÑder intogs utan motstÜnd. De sionistiska segrarna ledde till att Ñnnu fler araber flydde, vilket i sin tur ledde till Ñnnu fler sionistiska segrar. ISRAELS BILDANDE OCH KRIGET 1948 NÑr Storbritannien lÑmnade Palestina sÜ utropades den judiska staten Israel. Samtidigt sÜ gick militÑra styrkor frÜn sex arabstater (Egypten, Saudiarabien, Transjordanien, Irak, Syrien och Libanon) in i Israel. Deras totala styrka uppgick 20 000 man och deras syfte var att stoppa flyktingstrîmmarna frÜn den nybildade staten, samt att begrÑnsa dess expansion. Detta ingri pande drevs fram av opinionen i arablÑnderna, som kÑnde stark solidaritet med det palestinska folket. Arabernas styrkor var lika stora som de israeliska, men de var inte lika disciplinerade och bra trÑnade som dem. Araberna saknade ocksÜ en gemensam strategi och pÜ grund av rivalitet mellan sig sÜ kÑnde de inte ibland inte ens till varandras planer. Under den fîrsta krigsperioden (fram till 11 juni) sÜ var fîrhÜllandet mellan parterna jÑmnt. Men under den fîrsta vapenvilan (11 juni till 8 juli) sÜ fîrstÑrkte israelerna sin stÑllning, frÑmst genom vapeninkîp frÜn Tjeckoslovakien. Kîpen finansierades med ett lÜn pÜ 100 miljoner dollar frÜn USA. NÑr vapenvilan upphîrde sÜ var israelerna mer Ñn 30 procent stîrre Ñn arab sidan. Detta ledde till att de utîkade sitt territorium, och de drev ut araberna frÜn de omrÜden de hade intagit. Den 18 juli sÜ trÑdde den andra vapenvilan i kraft. DÜ sÜ tillsatte FN en medlare, svensken Folke Bernadotte, fîr att fîrsîka fÜ en lîsning pÜ konflikten. Den 16 september sÜ presente rade han en ny delningsplan. Han fîreslog ocksÜ att FN skulle slÜ fast rÑtten fîr "oskyldiga mÑnniskor, uppryckta frÜn sina hem av krigets terror och grymheter, att ÜtervÑnda till sina hem." Dagen efter han presenterade denna plan sÜ skîts han ihjÑl av en medlem i Sternligan. Inom 24 timmar sÜ arresterades stora delar av liga av israeliska myndigheter, men de lyckades fly ganska snart. Under hîsten 1948 och vÜren 1949 sÜ îkade Israel sitt territorium ytterligare. Centrala GalilÇen och Negevîknen erîvrades efter strider mot Arabiska BefrielsearmÇn och egyptiska trupper. Mellan februari och juni 1949 ingick Israel vapenstillestÜnd med sina arabiska grann lÑnder. Alla fîrsîk till fred misslyckades pÜ grund av att parternas krav var fîr Ütskilda. Den 11 december 1948 antog FN:s sÑkerhetsrÜd resolution nr 194, som fastslÜr: Att de flyktingar som vill ÜtervÑnda bîr tillÜtas gîra det sÜ fort som mîjligt. Att ersÑttning fîr fîrlorad egendom bîr utdelas Üt dem som inte vill ÜtervÑnda. NÑr FN i maj 1949 antog Israel som medlem, sÜ var Israel ett faktum, men Israel blev medlem under fîrutsÑttningarna att de drar tillbaka sina trupper till de grÑnser som FN fîreslog 1947, och att de skulle tillÜta flyktingarna att ÜtervÑnda. SIONISMEN Palestina har alltid spelat en central roll i den judiska religionen, och i Ürhundraden sÜ har judar invandrat dit fîr att komma nÑrmare gud. I juli 1882 sÜ kom det en grupp ryska judar till staden Jaffa i ett helt annat syfte. De ville omvandla landet till en judisk stat. Detta var bîrjan till en ny rîrelse - sionismen. 1800-talets Europa var en tid av fîrÑndring, mÜnga nya stater bildades och kampen fîr natio nella rÑttigheter stod pÜ sin topp. Detta var nÜgot som Ñven judarna ville. De hade varit fîrfîljda genom hela vÑrldshistorien. Dock sÜ var de flesta judar nîjda med att assimileras in i det samhÑlle de levde i. Emellertid sÜ fanns det en grupp judar som hade en annan uppfattning. De var pÜverkade av nationalismen och ansÜg att judarna var en splittrad nation utan ett eget hemland. Lîsningen pÜ deras problem var dÑrfîr en kolonisering av Palestina och bildandet av en judisk stat. Endast i ett eget land sÜ skulle de kunna utveckla sin egna nationella och kulturella sÑrart. Den fîrsta bosÑttningen upprÑttades 1882 mellan stÑderna Jaffa och Jerusalem. Bakgrunden till denna bosÑttning var judefîrfîljelserna i Ryssland, dÑr judarna anklagades fîr mordet pÜ tsar Alexander II. I augusti 1887 sÜ samlades i Basel, Schweiz judar frÜn hela vÑrlden. Med ledning av Thedodor Herzl grundade de formellt den Sionistiska vÑrldsorganisationen, WZO. Dess mÜl var att "skapa ett folkrÑttsligt sÑkerstÑllt hem i Palestina Üt det judiska folket". Rîrelsens program formades i fyra punkter: FrÑmjandet av en judisk kolonisation av Palestina. UpprÑttandet av en vÑrldsorganisation fîr judar. StÑrkande av judisk nationell samhîrighet. Utverkande av olika regeringars godkÑnnande av sionismens mÜl. FrÜn bîrjan sÜ stîtte Herzls planer pÜ hÜrt motstÜnd frÜn olika judiska kretsar. Den judiska fîrsamlingen i MÅnchen motsatte sig sionismens kongress och de deklarerade îppet att de var motstÜndare till sionismen, dÑrfîr att den skulle ifrÜgasÑtta lojaliteten till det lÑnder vilka de var medborgare. De sade ocksÜ att det skulle gîra det svÜrare fîr judarna att verka som ett integ rerat, religiîst samfund i de olika lÑnderna. De ortodoxa judarna tyckte ocksÜ att sionismen var fel. Fîr dem sÜ ska ÜtervÑndandet till "Eretz Yisrael" (Landet Israel) fîrknippat med Messias ankomst till jorden. Den messianska drîmmen om det heliga landet (den religiîsa sionismen) hade inte nÜgra som helst planer pÜ att upprÑtta en judisk stat. Det som gjorde att sionisterna som invandrat till Palestina sedan 1882 bîrjade tala om en egen stat var "Balfoudeklarationen" som den brittiske utrikesministern Arthur Balfour skrev till den brittiska sionistrîrelsens ledare Lord Rothschild. I denna deklaration stÜr det skrivet att: "Hans MajestÑts regering betraktar med vÑlvilja upprÑttandet av ett nationalhem i Palestina fîr det judiska folket och kommer att gîra de stîrsta anstrÑngningar fîr att frÑmja uppnÜendet av detta mÜl, varvid det naturligtvis faller av sig sjÑlv att ingenting kommer att fîretas som skulle inkrÑkta pÜ i Palestina befintliga icke-judiska samfunds medborgerliga och religiîsa rÑttigheter eller pÜ judarnas rÑttighe ter och politiska stÑllning i nÜgot annat land" Med denna deklaration bakom sig sÜ bîrjade de invandrade Palestinska judarna att krÑva en judisk stat i Palestina. Detta ledde till att man efter andra vÑrldskriget sîkte en lîsning pÜ pro blemet. Men inte alla judar var som sagt fîr sionismen. NÑr "Balfourdeklarationen" var kÑnd sÜ yttrade den brittiska regeringens krigsminister, som sjÑlv var jude, Edwin Samuel Montagu fîljande kritik mot den: "Jag hÑvdar att det inte finns nÜgon judisk nation. Medlemmar av min familj till exempel, har bott i detta land i flera generationer. De har, varken i tanke eller handling, nÜgonting gemensamt med judiska familjer i andra lÑnder fîrutom det faktum att de i stîrre eller mindre utstrÑckning bekÑnner sig till samma religion. Det Ñrr inne sannare att pÜstÜ att en judisk engelsman och en judisk neger tillhîr samma nation Ñn att sÑga att en kristen engelsman och en kristen fransman tillhîr samma nation..." BEFRIELSERôRELSERNA Efter Israels bildande sÜ var mÜnga palestinier pÜ flykt, detta var ett av de stîrsta skÑlen till att palestinierna inte organiserade sig pÜ nÜgot sÑtt. Direkt efter Israels bildande sÜ inriktades kampen fîr de palestinier som var pÜ flykt frÑmst pÜ att îverleva, och man motsatte sig varje uppgîrelse som innebar att de var tvungna att leva som flyktingar fîr all framtid. 1952 sÜ bildades KommittÇn fîr att motstÜ fred med Israel. Den gav under Üren 1952-54 ut en tidskrift som bland annat avslîjade olika fîrslag till uppgîrelser îver palestiniernas huvuden. NÑr Nasser tog makten i Egypten sÜ bîrjade han trÑna gerillastyrkor som opererade frÜn den av Egypten styrda Gazaremsan. Dess effektivitet och styrka vÑxte under 1955-56. Men dessa palestinier som trÑnades av Egypten saknade politisk sjÑlvstÑndighet. Fatah Senare under bîrjan av den israeliska ockupationen av Gaza sÜ bîrjade de unga palestinierna att organisera sig. Detta resulterade i att Fatah, Palestinska nationella befrielserîrelsen, bilda des i Kuwait 1957. Detta Ñr den Ñldsta och stîrsta av de palestinska befrielserîrelserna. Efter Egyptens misslyckande under Suezkriget 1956, sÜ fîrlorade palestinierna tron pÜ att arabsta terna kunde hjÑlpa dem att Üterta Palestina. DÑrfîr sÜ Ñr en av Fatahs viktigaste principer att palestinierna ska ta sitt îde i sina egna hÑnder. Fatah bîrjade omedelbart efter sitt bildande att sprida sitt budskap genom sin tidskrift Filastinuna (VÜrt Palestina), samtidigt sÜ rekryterade man medlemmar i flyktinglÑgren fîr att fîrbereda befrielsekriget. Efter deras fîrsta militÑra operation, sÜ fick de îkat stîd bland den allmÑnna palestinska opinionen i flyktinglÑgren och vÑxte sig starkare. Fatah betonar Ñven att deras kampen inte stÜr mot judarna som folk utan mot staten Israel. NÑr sedan PLO bildades som en paraplyorganisation fîr de palestinska befrielseorganisatio nerna, sÜ blev Fatah den stîrsta organisationen, som i praktiken tog kontrollen îver PLO. Till skillnad frÜn de flesta andra rîrelser sÜ Ñr Fatah en bred rîrelse med bÜde en politisk och en militÑr gren. Innan PLO:s bildande sÜ byggde de bland annat upp sjukvÜrd, utbildning och ett begrÑnsat nÑringsliv i flyktinglÑgren. NÑr sedan PLO bildades sÜ tog de îver dessa aktiviteter. PLO Under en kongress i Jerusalem 1964, sÜ beslutade man att bilda en paraplyorganisation fîr de palestinska befrielseorganisationerna. Detta var pÜ ett gemensamt arabiskt initiativ, och deras syfte var att skapa en representant fîr det palestinska folket, vilket inte hade funnits sedan det Hîgsta arabiska rÜdet upplîstes 1948. Emellertid sÜ blev inte PLO det samlande organet fîrrÑn slutet pÜ 1960-talet, nÑr PLO hade fÜtt en majoritet av det palestinska folket bakom sig. PLO var bara inte en befrielserîrelse, som bedrev militÑr verksamhet mot fienden. Inom PLO sÜ utvecklades en mÑngd politiska, administrativa, ekonomiska, kulturella och sociala organ fîr att tillfredsstÑlla folkets behov. PLO blev palestiniernas statsapparat i exil, med uppgifter som en vanlig stats. Organisationen: representerar palestinierna i olika sammanhang. fîrhandlar med frÑmmande regeringar och sluter mellanstatliga avtal. har erkÑnts av de flesta lÑnder i vÑrlden och upprÑtthÜller diplomatiska relationer i alla vÑrldsdelar. Ñr den hîgsta och samlande myndigheten fîr alla palestinier. fattar beslut som alla palestinier har skyldighet att fîlja. har lagstiftande och dîmande uppgifter. uppbÑr skatter och finansierar palestinsk verksamhet i mÜnga lÑnder. organiserar en palestinsk civilfîrvaltning. Ñr palestiniernas militÑra ledning. PLO:s organisation Ñr uppdelad pÜ mÜnga olika delar vilka jag skall beskriva hÑr. Palestinska NationalrÜdet Ñr palestiniernas parlament. Det Ñr PLO hîgsta beslutande organ, som bland annat bestÑmmer PLO:s politiska program och vÑljer politisk ledare. En kommittÇ frÜn fîregÜende nationalrÜdsmîte beslutar om fîrdelningen av delegater mellan de olika palestinska organisationerna. Efter det sÜ vÑljer befrielsegrupper, folkrîrelseorganisa tioner, institutioner och flyktinglÑger sina egna representanter. AllmÑnna val var en omîjlighet i den dÜvarande situationen. ExekutivkommittÇn Ñr PLO:s regering. Den utses av nationalrÜdet, och den skîter det lîpande arbetet och verkstÑller de beslut som fattas av nationalrÜdet. Varje medlem i exekutivkommittÇn tilldelas en avdelning att skîta. Det finns bland annat avdelningar fîr fîrsvars-, utrikes-, informations- och utbildningsfrÜgor. ExekutivkommittÇns arbete leds av ordfîranden som fîr nÑrvarande Ñr Yasser Arafat. Palestinska Nationalfonden tar hand om alla inkomster, och skîter PLO:s finanser. Budgeten fîrbereds av ExekutivkommittÇn och antas av NationalrÜdet. PNF kontrollerar PLO:s till gÜngar och îvervakar de olika organens utgifter. PLO fîr stora bidrag frÜn de arabiska lÑn derna men huvuddelen av inkomsterna kommer frÜn palestinska kÑllor. ôverkommandot fîr den Palestinska Revolutionens Styrkor Ñr det hîgsta organet pÜ den militÑra sidan: HÑr finns representanter fÜn PLO:s alla militÑra grenar, och det fungerar som generalstab fîr de palestinska styrkorna. Palestinska VÑpnade Kampens Kommando, PASC, Ñr understÑllt îverkommandot och har som uppgift att îvervaka disciplinen i flyktinglÑgren. PASC har en egen militÑrpolis som skî ter dessa uppgifter. Palestinska BefrielsearmÇn, PLA, Ñr PLO:s reguljÑra armÇ av klassisk typ som finns utplace rad i Egypten, Syrien och Jordanien. De har deltagit i striderna i Jordanien 1970, i Oktober kriget 1973 och i Libanon 1976. En av PLA:s viktigaste uppgifter Ñr att se till att palestinierna i arabstaterna fîr gîra sin vÑrn plikt. PLA-enheterna Ñr understÑllda den militÑra ledningen i de lÑnder de befinner sig. PLO:s fîrfattning Den palestinska befrielsekampen mÜl framgÜ av det nationella fîrdraget. Detta Ñr PLO:s grundlÑggande dokument, ett slags konstitution i 33 paragrafer. Det nationella fîrdraget Ñr en deklaration fîr befrielse av Palestina. Det anger det palestinska folkets nationella rÑttigheter, som rÑtten till nationell identitet, till nationellt sjÑlvbestÑmmande och till befrielse av sitt land. I det sÜ beskrivs karaktÑren av palestiniernas kamp. Det tar Ñven upp Palestinas fîrhÜllande till den îvriga arabvÑrlden. DÑr beskrivs Ñven palestiniernas syn pÜ sionismen som en rasistisk och aggressiv rîrelse, pÜ Israels olagliga upprÑttande och pÜ juden domen som beskrivs som en religiîs och inte en nationell gemenskap. Fîr att nÜ sina mÜl, sÜ anvÑnde sig PLO ofta av terrordÜd. Dessa dÜd utfîrdes mest mot mÜl i Europa, och inne i sjÑlva Israel. SÜsom alla andra terroristganisationer sÜ fick Ñven PLO mycket uppmÑrksamhet pÜ grund av detta. Men till en bîrjan sÜ ledde terrordÜden till att Israel angrep palestinska flyktingar pÜ VÑstbanken och Gaza. Fîr att utfîra dessa terrordÜd sÜ anvÑnde sig PLO av egna sjÑlvmordsbombare, men oftast sÜ fick de hjÑlp av professionella terrorister frÜn îstblocket, Kina och arabvÑrlden. Efter intifadan i slutet av 1980-talet sÜ trap pade PLO ned pÜ sina terrordÜd, vilket var en av orsakerna till fredssamtalen i bîrjan av 1990-talet SUEZKRIGET NÑr Nasser i Egypten nationaliserade Suezkanalbolaget, och pÜ sÜ sÑtt fick kontroll îver Suezkanalen, sÜ reagerade Storbritannien och Frankrike kraftigt pÜ detta. Det innebar att deras fartyg frÜn kolonierna skulle vara tvungna att betala tull till Egypten. De fick stîd i sina protester av USA, men USA motsatte sig militÑrt ingripande, eftersom detta endast skulle îka Sovjetunionens inflytande i Mellersta ôstern. DÜ sÜ nÑrmade sig Storbritan nien och Frankrike Israel, som har haft problem med gerillaattacker frÜn Sinaihalvîn och Gaza. Den 29 oktober 1956 sÜ ryckte israeliska trupper in i Sinai. Dagen efter sÜ krÑvde Storbritan nien och Frankrike att Israel skulle dra tillbaka sina trupper och att de skulle fÜ befÑsta strate giskt viktiga punkter i kanalomrÜdet. Israel gick med pÜ detta, men Egypten avvisande fîrsla get. DÜ sÜ bombade franska och brittiska flygplan egyptiska flygfÑlt. De underlÑgsna egyptiska trupperna pÜ Sinai drog sig tillbaka och Israel fortsatte att trÑnga in utan motstÜnd. Den femte november sÜ landsatte brittiska och franska trupper i SuezkanalomrÜdet. Dock sÜ hade de underskattat USAs reaktion. Redan den sjunde november sÜ hade USA och Sovjetunionen genom FN tvingat de franska och brittiska trupperna till eld upphîr. USA var fîrbittrad îver sina allierade som konspirerade bakom dess rygg. Sabotage och demonstationer i arabvÑrlden visade att stormakternas utspel var misslyckat. Egypten sade i ett uttalande att de hade fÜtt fîrsÑkran om att flera lÑnder, bland annat Kina och Indonesien, hade lovat att sÑnda trupper. Sovjetunionen som ocksÜ hade erbjudit sig att sÑnda trupper och att atombomba London och Paris fick îkat anseende i arabvÑrlden - precis det som gjorde att USA inte ville ha ett militÑrt ingripande.. Fîr Frankrike och Storbritannien slutade sÜledes detta krig i en katastrof. De lyckades varken stîrta Nasser eller Üterta Suezkanalen. Deras avseende i Mellersta ôstern minskade och deras roll dÑr hade îvertagits av USA och Sovjetunionen. Fîr Israels del sÜ slutade det ocksÜ dÜligt. De tvingades efter pÜtryckningar frÜn USA att lÑmna tillbaka Sinai och Gaza. USA hotade att stoppa all statlig och privat hjÑlp, samt att utesluta Israel ur FN, och Sovjetunionen stoppade all oljeleverans till Israel. Men Israel drog inte tillbaka sina trupper fîrrÑn 1957, nÑr det hade fÜtt lîfte om stationering av FN-trupper pÜ Gaza och i Sharm ash-Sheikh pÜ Sinaihalvîn. Den stîrsta framgÜngen fîr Israel var dock att Rîda Havet fram till Eilat fîrklarades som internationell vattenled och îppnades fîr israelisk sjîfart. Suezkanalen stÑngdes dock fîr israeliska fartyg. JUNIKRIGET Under vÜren 1967 sÜ bombade Israel ett syriskt kanalbygge vid Jordans biflod och Damaskus fîrorter. Som anledning uppgav man att man hade mÑrkt en îkad gerillaaktivitet frÜn syriskt omrÜde mot Israel. Faktum var att Syrien hade tillÜtit Fatah att ha trÑningslÑger inne i Syrien. Dessa bombningar uppfattades av arabvÑlden som att Israel skulle stîta regimen i Syrien. Fîr att stoppa detta krÑvde Nasser i maj att FN-trupperna pÜ Sinai skulle dras tillbaka, samtidigt som Egypten mobiliserade sina egna styrkor. Man stÑngde Ñven Aqabaviken fîr israelisk sjî fart och fîr fartyg med strategisk material till Israel. Den femte juni gick Israel till blixtanfall mot Egypten och Syrien. Flyget riktades mot med fîr îdande verkan mot egyptiska flygfÑlt. Den egyptiska armÇn togs med îverraskning i Sinai och den Jordanien kontrollerade VÑstbanken intogs pÜ tvÜ dagar. Syriens styrkor retirerade frÜn Golan fîr att skydda Damaskus. Den Üttonde juni accepterade Egypten och Jordanien eldupphîr, och Syrien gjorde detsamma dagen efter. Israel avslutade kriget med att erîvra Golanhîjderna den tionde juni. PÜ sex dagar sÜ hade Israel fyrdubblat sitt territorium genom att erîvra Sinai fram till Suezka nalen, Golanhîjderna och VÑstbanken. énnu en gÜng sÜ drevs hundratusentals palestinier pÜ flykt, samtidigt som Ñnnu fler tvingades att bo under israelisk ockupation. Junikrigets efterspel blev de att FN:s sÑkerhetsrÜd den 22 november antog den av USA, Sov jetunionen och Storbritannien utformade resolution 242. Resolutionen krÑver fîljande: Tillbakadragande av israeliska trupper frÜn territorier som ockuperats under junikriget. Upphîrande av krigstillstÜnd eller ansprÜk pÜ sÜdant, respekt fîr och erkÑnnande av suverÑnitet, den territoriella integriteten och det politiska oberoendet hos varje stat i omrÜdet, samt deras rÑtt att leva i fred inom sÑkra och erkÑnda grÑnser utan vÜldshand lingar eller hot om vÜldshandlingar. Den hÑr resolutionen innebar att en tolkningstvist uppstod dÑr Israel hÑvdade att det inte stod att de skulle dra tillbaka trupperna frÜn alla ockuperade omrÜden. Andra stycket i resolutionen innebar att det krigstillstÜnd som rÜtt mellan arabstaterna och Israel sedan 1948 skulle upp hÑvas i utbyte mot en hel eller partiell israelisk retrÑtt. Israel som stat skulle godkÑnnas och legitimeras av arabstaterna. I resolutionen fastslogs det ocksÜ att fri sjîfart pÜ internationellt vatten mÜste garanteras, samt att man var tvungna att finna en rÑttvis lîsning pÜ flyktingproblemet. Palestinierna sade att deras nationella rÑttigheter ignorerades totalt i resolutionen. De fîrkas tade resolutionen som ett knÑfall fîr sionismen. Efter en viss tvekan sÜ accepterade Egypten, Jordanien och Israel resolutionen. Syrien vÑgrade dock helt. ROGERSPLANEN Efter junikriget sÜ valdes Sveriges ambassadîr i Moskva till FN medlare i Mellersta ôstern. Efter upprepade och misslyckade medlingsfîrsîk, fîr att fîrsîka fîrverkliga innehÜllet i reso lution 242, mellan arabstaterna och Israel, sÜ inleddes, i bîrjan av 1969, pÜ amerikanskt initia tiv en serie samtal mellan de fyra stormakterna, USA, Sovjetunionen, Storbritannien och Frankrike fîr att nÜ en lîsning pÜ problemet. De hÑr diplomatiska initiativen, som leddes av USAs utrikesminister William Rogers, inriktades pÜ att fîrsîka fÜ en fred mellan Egypten och Israel. éven Sovjetunionen var intresserade av en fred, sÜ vid sidan av fyrmaktssamtalen sÜ fîrde USA och Sovjetunionen egna samtal. Under dessa diskussioner sÜ visade det sig att bÜde Egypten och Jordanien var intresserade av en uppgîrelse med Israel. Den stora frÜgan var om Egypten, Jordanien och Israel kunde fîr mÜs att godta de allmÑnna principer fîr en lîsning som stormakterna enats om. I mars 1969 sÜ upptrappades Egyptens utnîtningskrig mot israeliska installationer vid Suezka nalen. Detta ledde till att Israel bombade egyptiska mÜl vid kanalen. Dessa anfall frÜn bÜda sidor utvecklades dock inte till ett îppet krig mellan Egypten och Israel. Detta gjorde att USA, sÜ fort som mîjligt, arbetade fram den sÜ kallade Rogersplanen, som de lade fram fîr Sovjet unionen i oktober 1969. NÜgra veckor senare sÜ lade de bÜda stormakterna fram planen fîr Egypten. Planen var ett detaljprogram fîr fred pÜ grundval av resolution 242. Rogersplanen fick ett negativt mottagande. Varken Egypten eller Israel var positiva, Ñven Sovjetunionen som varit med att utveckla planen var nu negativ till planen. Endast Jordanien var positivt instÑlld. Detta berodde pÜ att planen lagts fram i ett vÑldigt ogynnsamt lÑge. De israeliska bombning arna hade nÜtt fram Ñnda till Kairos fîrorter. Detta ledde till att Sovjetunionen sÑnde militÑra rÜdgivare till Egypten fîr att installera nya vapen sÜ att de kunde slÜ tillbaka mot Israel. Allt detta gjorde att dessa parter inte var intresserade av Rogersplanen. Genom intensiva diplomatiska fîrbindelser med Sovjetunionen sÜ lyckades USA att fÜ till stÜnd nya fyrmaktsfîrhandlingar. SÜ i februari 1970 bîrjade man att fîrhandla igen. Israel var inte sÜ intresserad av nya fîrhandlingar, men genom att USA instÑllde viktiga vapenleveranser sÜ fick man med dem i samtalen. Samtidigt sÜ hade Sovjetunionen fÜtt Nasser att stoppa alla gerilla aktioner frÜn egyptiskt territorium mot Israel. I juni samma Ür sÜ lade USA fram ett fîrslag pÜ en tre mÜnaders vapenvila fîr att fÜ fîrhand lingarna att flyta bÑttre. Denna vapenvila antogs den sjunde augusti 1970 (varade Ñnda till Oktoberkriget tre Ür senare). Mitt under dessa fîrhandlingar sÜ dog Egyptens president Nasser och han ersattes av Sadat, en av de officerare som var med och stîrtade kung Farouq 1952. I arabstaterna sÜ var man rÑdd att de nya stillestÜndslinjerna skulle accepteras som grÑnser, precis som efter kriget 1949. DÑrfîr sÜ gjorde Egypten en invit till Israel genom att men skrev ett brev till Gunnar Jarring, som ÜterfÜtt medlaruppdraget, dÑr man sade att man ville nÜ en fredsuppgîrelse med Israel. Ett jakande svar uteblev dock frÜn Israel som var mer intresserade av att annektera arabiskt territorium, Ñn att nÜ en fredsuppgîrelse. OKTOBERKRIGET Sedan vapenvilan 1970 sÜ var relationerna dÜliga mellan arabstaterna och Israel. Den vapenvila som USA trodde skulle leda till vidare samtal innebar endast att man slutade att bomba var andra. Men man fortsatte att rusta upp fîr att fîrbereda sig fîr ett blixtanfall frÜn motstÜnda ren. Den sjÑtte oktober kom det anfall man vÑntat pÜ. Egypten och Syrien anfîll gemensamt de israeliska ockupationsstyrkorna, och dÑrmed var det fjÑrde israelisk-arabiska kriget inlett. Tack vare noggranna fîrberedelser kunde araberna forcera den sÜ kallade Bar-Lev-linjen lÑngs Suezkanalen. I Sinai kom ett av vÑrldshistoriens stîrsta pansarslag att utkÑmpas. Efter en veckas arabiska framgÜngar sÜ lyckades Israel att koordinera sina styrkor och gÜ till motanfall. Direkt nÑr kriget bîrjade sÜ inleddes kontakter mellan USA och Sovjetunionen fîr att fîrsîka stoppa krisen sÜ fort som mîjligt. Dessa kontakter ledde till att man i FN arbetade fram reso lution 338 om ett omedelbart eldupphîr. De stridande parterna stÑlldes infîr ett ultimatum och var tvungna att skriva under resolutionen. Denna resolution stîddes av Egypten, mest pÜ grund av att Israel hade slagit tillbaka dem fîrbi Suezkanalen och hîll Egyptens tredje armÇ inringad. I och med att Ñven Syrien skrev pÜ reso lutionen sÜ var det fîrsta gÜngen som de stÑllde sig bakom stormakternas avtal om Mellersta ôstern. SINAIAVTALET Oktoberkriget ledde till febril diplomatisk aktivitet fîr att fîrsîka fÜ de stridande parterna att sluta fred. USA fîrsîkte enligt Henry Kissingers steg-fîr-steg-teori att sluta fred mellan tvÜ lÑnder i taget. Man bîrjade med Israel och Egypten. De slît, efter intensiv skytteltrafik mellan Egypten och Israel, i januari 1974 ett truppÜtskillnadsavtal. Den fîrsta maj sÜ slît Israel Ñven ett likadant avtal med Syrien. Efter vidare samtal mellan Egypten och Israel sÜ slît parterna Sinaiavtalet i september 1975. Detta avtal innebar att Israel drog sig tillbaka frÜn kanalzonen, lÑmnade Abu Rudeis, Giddi passet och Mitlapasset, men behîll Sharm ash-Sheikh och stîrre delen av Sinai. De bÜda lÑn derna lovade att avstÜ frÜn vÜld eller militÑr blockad och Egypten fîrband sig att inte ta tillbaka de ockuperade omrÜdena med militÑrmakt. Avtalet innebar fîr Israels del att de fick îkat amerikanskt stîd och att de blev lovade att de skulle fÜ kîpa det nya attackflygplanet "F-15 Eagle". Egypten fick Ü andra sidan bidrag pÜ cirka 1 miljard kronor, samt etablerande av amerikanska bank- och hotellkedjor i Egypten. Detta motsvarande inte Egyptens fîrvÑntningar pÜ de lîften om industriinvesteringar samt ekonomiskt och tekniskt stîd, men man fick nîja sig med det. Egyptens agerande i IsraelfrÜgan kritiserades av de îvriga arabstaterna. I och med att de slît Sinaiavtalet sÜ brît de med îverenskommelsen att man skulle agera gemensamt mot Israel. CAMP DAVID-ôVERENSKOMMELSEN I november 1977 sÜ reste Egyptens president Sadat till Israel fîr vidare samtal. I dessa samtal sÜ krÑvde han att Israel skulle dra sig tillbaka till de stillestÜndslinjer som gÑllde fîre 1967 som villkor fîr ett fredsavtal. Innan Sadat reste till Israel sÜ konsulterade han inte nÜgot annat arabland. I protest mot hans upptrÑdande sÜ bildade Libyen, Syrien, Algeriet, Sydjemen och PLO en "Fasthets- och konfrontationsfront" i december 1977. Egypten svarade med att bryta alla diplomatiska fîrbindelse med dessa lÑnder. De fîljande fîrhandlingarna mellan Egypten och Israel ledde inte till nÜgra resultat fîrrÑn USA ingrep under sommar 1978. I september samma Ür sÜ undertecknades Camp David-îverens kommelsen. ôverenskommelsen bestÜr av tvÜ olika ramavtal. Det fîrsta behandlar en separatfred mellan Israel och Egypten, som innebÑr ett tillbakadragande frÜn Sinai fîr Israels del. OmrÜdet stÑlls under egyptisk kontroll, men den blir demilitariserad. Egypten Ü sin sida erkÑnner staten Israel och diplomatiska fîrbindelser upprÑttas. Den andra delen innebÑr att VÑstbanken och Gaza fÜr sjÑlvstyre under en fem Ürs îvergÜngs period innan Israel skall dra sig tillbaka frÜn dessa omrÜden. En lokal regim upprÑttas pÜ dessa omrÜden, under israeliskt beskydd. ôverenskommelsen sÑger dock ingenting om Golanhîjd erna eller om Jerusalem. Nu nÑr det gÜtt mer Ñn fem Ür sedan Camp David-îverenskommelsen sÜ vet vi att VÑstbanken och Gaza inte blev sjÑlvstÑndiga frÜn Israel, utan detta diskuteras fortfarande. Samtliga arabstater, fîrutom, Marocko, Sudan och Omar, tog avstÜnd frÜn Camp David. De som mest motsatte sig îverenskommelsen var PLO och de andra i "Fasthets- och konfronta tionsfronten". PÜ det nionde arabiska toppmîtet i Bagdad i november 1978 tog man officiellt avstÜnd frÜn Camp David-îverenskommelsen genom att man understrîk fîljande stÜnd punkter: Principen om kollektivt arabiskt upptrÑdande i Mellersta ôstern. Israel mÜste lÑmna de omrÜden som ockuperades 1967; detta gÑller Ñven fîr Jerusalem. Det palestinska folkets nationella rÑttigheter mÜste fîrverkligas. PLO Ñr palestiniernas enda legitima representant. Alla dessa punkter hade Egypten brutit mot genom îverenskommelsen med Israel. De nÑrvarande staterna (Egypten var inte inbjudet) beslît ocksÜ om gemensamma militÑra och ekonomiska ÜtgÑrder fîr det fortsatta motstÜndet mot Israel. Under detta mîte sÜ underteck nade PLO och Jordanien ett fîrsoningsavtal, vilket gjorde att PLO kunde fortsÑtta sina attacker pÜ Israel frÜn Jordanien. Denna negativa instÑllning frÜn îvriga arabvÑrlden mot Camp David, gjorde att USA snabbt ville fÜ i genom ett fredsavtal mellan Egypten och Israel. Fîrhandlingarna om ett fredsavtal pÜgick under 1978 och i mars 1979 undertecknades ett avtal. Enligt detta avtal sÜ skall Israel, inom tre Ür, ha lÑmnat tillbaka Sinai till Egypten, och normala fîrbindelser skall vara upprÑttade mellan lÑnderna. Man skulle Ñven diskutera sjÑlvstyre fîr palestinierna pÜ VÑstbanken och Gaza, men dessa fîrhandlingar brît ihop dÑrfîr att Israel inte ville slÑppa pÜ kontrollen îver dessa omrÜden. LIBANONKRIGET NÑr PLO fîrdrevs frÜn Jordanien i bîrjan av 1970-talet sÜ flyttades huvuddelen av deras verk samhet till Libanon dÑr man fortsatte att attackera Israel. De satte upp sina baser i flykting lÑgren i sîdra Libanon, dÑr Libanons armÇ inte kunde agera. Man byggde ocksÜ upp baser i den vÑstra delen av Beirut. Redan frÜn fîrsta bîrjan sÜ fîrsîkte Israel fÜ libaneserna att agera mot PLO. Israel bombade de palestinska flyktinglÑgren men Ñven civila mÜl i Libanon fîr att îka motsÑttningarna mellan PLO och libaneserna. Israels frÑmsta verktyg mot PLO var de hîgerextrema grupper som hade haft stort inflytande i Libanon lÑnge. Genom att lÑgga skulden fîr Libanons problem pÜ PLO sÜ startade Israel ett krig mellan liba nesiska falangister (ett libanesiskt fascistparti av europeisk typ) och PLO. Detta krig bîrjade i maj 1975 och hîll pÜ oavbrutet i 18 mÜnader till oktober 1976. Men hîgerns ledare hade tagit miste pÜ det politiska klimatet i landet och dessa strider utvecklades frÜn en libanesisk hîger-PLO konflikt till en inbîrdeskonflikt mellan falangisterna och Nationella rîrelsen (en samman slutning av radikala grupper som vill demokratisera Libanon). DÜ sÜ ansÜg PLO att de kunde stÜ utanfîr konflikten och fîra sitt egna krig mot Israel i stÑllet. Men nÑr falangisterna genom fîr en massaker i ett flyktinglÑger sÜ bildas en allians mellan PLO och Nationella rîrelsen. I mars 1976 sÜ splittrades den libanesiska armÇn i tvÜ delar. De flesta ville inte lÑngre tillhîra falangisternas fascistarmÇ utan de gick îver till de Nationella rîrelsens armÇ. Nu sÜ kontrolle rade dessa cirka 80% av Libanons yta. Nu sÜ bytte Syrien, som fîrut stîtt den Nationella rîrel sen, sida och gick in i Libanon fîr att hjÑlpa hîgern. Detta gjorde att hîgern kunde gÜ till motattack, och fîrbÑttra sina stÑllningar Fîr att fÜ ett slut pÜ kriget sÜ sammankallades pÜ Saudiarabiskt initiativ den 16 oktober ett mîte i Riyad. Syrien, Egypten, Saudiarabien, Kuwait, PLO och Libanon deltog. ôverenskom melsen i Riyad ledde till en vapenvila som skulle îvervakas av syriska styrkor tillsammans med soldater frÜn andra arabstater. Dessa styrkor skulle se till att den libanesiska regeringen Üterfick sin auktoritet, det vill sÑga att regeringskontrollerade polis- och militÑrstyrkor ÜterupprÑttades. Facit frÜn kriget innehîll mÜnga positiva sidor fîr PLO i Libanon. Den allvarligaste komplotten mot PLO hade avvÑrjts och extremhîgern inflytande i Libanon minskade. Kriget i Libanon fortsatte dock under 1977, men nu sÜ pÜgÜr kriget mellan PLO och Israel i sîdra Libanon. Dessa stridigheter pÜgÜr under lÜng tid med attacker pÜ israeliska grÑnsstatio ner och kontraattacker frÜn israelisk sida mot flyktinglÑger i sîdra Libanon. Men i mars 1978 sÜ invaderar Israel sîdra Libanon, fîr att en gÜng fîr alla krossa PLO. Kriget mellan Israel och PLO med allierade pÜgick i Ütta dagar. DÜ hade de israeliska styrkorna avan cerat fram till Litanifloden. Israel Üdrog sig dock ganska stora fîrluster och bîrjade att bomba sînder omrÜdet framfîr sig, innan man dog framÜt. Trots dessa massfîrrstîrelser sÜ Üdrog sig PLO ganska smÜ fîrluster som hela tiden retirerade undan frÜn de îverlÑgsna israeliska styr korna. Fîr fîrsta gÜngen vid ett arabiskt-israeliskt krig infîrde Israel den 21 mars en ensidig vapenvila. FrÜn januari 1979 och fram till bîrjan av 1980-talet sÜ pÜbîrjade Israel ett utnîtningskrig mot Libanon. Tillsammans med sina hîgerallierade sÜ utfîr man flyganfall mot Libanon. Dessa flyg anfall ledde till att flyktingarna i sîdra Libanon fick fly Ñnnu lÑngre in i Libanon. Inte fîrrÑn slutet av 1979 sÜ kunde flyktingarna ÜtervÑnda. De israeliska angreppen motiverades inte lÑnge som vedergÑllningsaktioner, eftersom PLO hade instÑllt alla attacker mot Israel frÜn Libanon fîr att skydda civilbefolkningen som fick utstÜ Israels vedergÑllning. Utan nu sÜ motiverades attackerna av att man skulle bibehÜlla kaos och instabilitet i Libanon sÜ att man kunde sÑtta press pÜ PLO. Detta lyckades man med och man hîll pÜ med det i flera Ür. DEN ARABISKA FREDSPLANEN Med Libanonkriget som bakgrund sÜ diskuterade arabstaterna, vid ett toppmîte i Fez 1982, Mellersta ôstern och mîjligheterna till fred i detta omrÜde. Man antog ett program till fredsplan i Mellersta ôstern. Detta program stÑllde fîljande krav: Israel skall omedelbart dra sig tillbaka frÜn alla territorier som ockuperades under juni-kriget 1967, inklusive îstra Jerusalem. Alla israeliska bosÑttningar som etablerats pÜ arabisk mark efter 1967 skall omedelbart avvecklas. Religionsfrihet och fri tillgÜng till de fîr respektive trosbekÑnnelse heliga platserna skall gÑlla. Det palestinska folket, under ledning av PLO - dess enda representation - fÜr laglig rÑtt att utîva sitt nationella sjÑlvbestÑmmande i enlighet med sina înskningar, helt och hÜllet efter egen vilja, samt pÜ sina egna villkor. VÑstbanken och Gaza skall under en tidsrytm - inte lÑngre Ñn nÜgra fÜ mÜnader - stÑllas under Fîrenta Nationernas kontroll. En oberoende palestinsk stat skapas och Jerusalem blir dess huvudstad. SÑkerhetsrÜdet (i FN) garanterar fred fîr samtliga parter i Mellersta îstern inklusive den palestinska staten. NÑr denna fredsplan kom sÜ var det inte troligt att nÜgon israelisk regering skulle acceptera den. Detta pÜ grund av punkt nummer 3 och 6, som talar om ett delat Jerusalem. éven nu, 1996, nÑr ett fredsavtal har undertecknats sÜ Ñr fortfarande Jerusalem en het frÜga. REAGANPLANEN éven USAs president, Ronald Reagan, lade fram en fredsplan under 1982. Denna presenterade han i ett tal till det amerikanska folket som i korthet innebÑr: Det palestinska folkets politiska fîrhoppningar Ñr oupplîsligen bundna till ett erkÑnnande av Israels rÑtt till en sÑker framtid. Arabstaterna mÜste acceptera Israels existens. Den palestinska befolkningen pÜ VÑstbanken och i Gaza tillerkÑnns autonomi under en îvergÜngsperiod. Under denna tidsrymd fÜr Israel icke upprÑtta nya bosÑttningar. Efter perioden av autonomi skall fîrvaltningen av VÑstbanken och Gaza îvergÜ frÜn Israel till de palestinska invÜnarna utan att fîr den skull Israels krav pÜ sÑkerhet ifrÜga sÑtts. USA kommer inte att stîdja ett upprÑttande av en sjÑlvstÑndig palestinska stat pÜ VÑst banken och i Gaza, och inte heller godkÑnna att Israel annekterar dessa omrÜden eller att de pÜ annat sÑtt stÑlls under stÑndig israelisk kontroll. Den bÑsta fîrutsÑttningen fîr en varaktig och hÜllbar fred Ñr att VÑstbanken och Gaza, sedan sjÑlvstyre infîrts, fîrenas med Jordanien. Den arabisk - israeliska konflikten skall lîsas genom fîrhandlingar som leder till en var aktig fred genom ett utbyte av territorier Jerusalem skall fîrbli odelat, men dess slutgiltiga status avgîrs genom fîrhandlingar. Dessa punkter fick motstÜ kritik frÜn bÜda parter i konflikten. Den mesta kom dock frÜn arab staterna. De vÑgrade att erkÑnna Israel, man protesterade emot att USA inte skulle stîdja upprÑttandet av en palestinsk stat och man vÑgrade att godkÑnna ett odelat Jerusalem. Israel motsatte sig att Jerusalems status skulle diskuteras, de ansÜg att hela Jerusalem tillhîrde Israel. INTIFADA Under resten av 1980-talet sÜ var det stillastÜende pÜ fîrhandlingssidan. Varken arabstaterna eller Israel inbjîd till samtal. Inte heller stormakterna arbetade sÜ mycket med Mellersta ôstern frÜgan. Detta berodde kanske pÜ att fram till 1987 sÜ var det ganska lugnt mellan Israel och palestinierna pÜ de ockuperade omrÜdena. Men under slutet av 1987 sÜ bîrjade palestinierna pÜ VÑstbanken och Gaza att protestera mot Israel som ockupationsmakt. Dessa protester innebar att palestinska ungdomar kastade sten pÜ israelisk militÑr och att de svarade med att skjuta skarpt mot ungdomarna. Dessa vÜldsamheter pÜgick under flera Ür, och slutade inte fîrrÑn fredssamtalen mellan Israel och PLO bîrjade pÜ allvar. Vad ledde intifadan egentligen till? Var det verkligen den som ledde fram till samtal mellan Israel och PLO? Antagligen inte, den fîrsvÜrade snarare dessa. Men intifadan var viktig fîr palestinierna, som med den visade att de inte hade gett upp i kampen fîr en egen stat, utan att de skulle kÑmpa Ñven utan omvÑrldens hjÑlp om de sÜ var tvungna till det. FREDSSAMTALEN Madridkonferensen Fredssamtalen mellan Israel och arabstaterna bîrjade pÜ amerikanskt initiativ med en konferens i Madrid den 30 oktober 1991. Vid denna konferens sÜ var inte PLO inbjudna utan de fick vara en del av den jordanska delegationen. De palestinier som fanns med i delegationen fick ocksÜ endast komma frÜn de ockuperade omrÜdena, inte inifrÜn Israel. Palestinierna fîrsîkte dock att framstÜ som en fristÜende del av den jordanska delegationen, men det gick inte Israel med pÜ sÜ de vÑgrade att fîrhandla med palestinierna. Denna konferens var sÜledes inte speciellt givande fîr freden mellan Israel och PLO. Detta berodde pÜ att Yitzhak Shamir, Israels pre miÑrminister frÜn Likudpartiet, vÑgrade att gîra nÜgra eftergifter gentemot PLO. Moskvakonferensen Efterfîljaren till Madridkonferensen var Moskvakonferensen. Vid denna konferens uteblev palestinierna, med anledning av de restriktioner som uppkom angÜende vilka som skulle fÜ ingÜ i den palestinska delegationen. Till skillnad frÜn Madridkonferensen, som var till fîr att fîra Israel och arabstaterna nÑrmare varandra, sÜ handlade denna om konferens om regionala frÜgor sÜsom nedrustning, vattentillgÜng, miljîn och ekonomisk utveckling. Inte heller denna konfe rens var givande fîr fred mellan Israel och PLO. Detta pÜ grund av de krav pÜ den palestinska delegationen som gjorde att de vÑgrade att komma. Romkonferensen Denna konferens var endast till fîr att hÜlla liv i fredssamtalen, eftersom de hade bîrjat att halta efter Moskvakonferensen. Dock sÜ presenterade Israel ett fîrslag om kommunala var pÜ de ockuperade omrÜdena. Detta fîrslag tyckte palestinierna mest verkade som ett fîrsîk att fîrhala fîrhandlingarna om palestinskt sjÑlvstyre. Washingtonkonferensen Vid denna konferens sÜ uteblev bÜde Syrien och Libanon. Inte heller PLO kom, dÑrfîr att det bara var stater med vapenmakt som var inbjudna. HÑr sÜ diskuterade man regional vapenkon troll, ekonomisk utveckling och fîrdelning av regionens resurser. PLO kom ÑndÜ till Washing ton fîr att protestera mot att de inte blev inbjudna nÑr det handlade om vapenmakt. De menade att PLO Ñr kÑrnan i den israeliska sÑkerhetspolitiken. Brysselkonferensen éven hÑr sÜ uteblev Syrien och Libanon. TyvÑrr sÜ uteblev Ñven Israel nÑr de fick veta att palestinier som inte var bosatta pÜ de ockuperade omrÜdena fanns med i den palestinska dele gationen. HÑr sÜ skulle man fortsÑtta att diskutera det man diskuterade pÜ Washingtonkonfe rensen. Eftersom Israel uteblev sÜ diskuterades det inget om relationerna mellan Israel och PLO, vilket gjorde konferensen îverflîdig. Som synes sÜ ledde alla dessa konferenser ingenstans i fîrhandlingarna mellan Israel och PLO. FrÜn bÜde amerikanskt och frÜn palestinskt hÜll sÜ framhîll man att man ville ha direkta fîr handlingar endast mellan Israel och PLO. Dessa fîrhandlingar skulle helst ske utan media bevakning. Till en bîrjan sÜ gick inte Israel med pÜ detta, men efter pÜtryckningar frÜn USA sÜ lyckades man att fÜ till skott sÜdana fîrhandlingar. En annan anledning till att direkta fîrhand lingar blev mîjliga var att bÜde USA och Israel hade bytt regering. BÜda hade bytt frÜn en hîgerregering till en mer "vÑnsterinriktad" sÜdan. USA hade fÜtt Bill Clinton, demokrat, som president och Israel hade fÜtt Yitzhak Rabin, arbetaralliansen, som premiÑrminister. Dessa fîrhandlingar haltade till en bîrjan, pÜ grund av att de flesta israeler anser att PLO Ñr en terroristorganisation sÜ har som frÑmsta uppgift att krossa Israel. Men de inser ocksÜ att det Ñr bÑttre med PLO Ñn med Hamas. Norgefîrhandlingarna De i synnerhet viktigaste fîrhandlingarna mellan Israel och PLO, var de fîrhandlingarna i Norge. De uppkom pÜ initiativ av tvÜ norska diplomater, som reste runt i Mellersta ôstern. NÑr de reste i de palestinska flyktinglÑgren sÜ bestÑmde de sig fîr att de var tvungna att gîra nÜgonting. DÜ tog de i hemlighet kontakt med Yitzhak Rabin och Yasser Arafat. Till dessa sÜ sade de att fîrhandlingar i Norge skulle vara det allra bÑsta, eftersom Norge var ett litet och oberoende land, vilket gjorde att ingen av parterna skulle fîrfîrdelas nÜgonting. Men det vikti gaste med dessa fîrhandlingar var att de var hemliga, vilket gjorde att man inte behîvde kÑnna sig pressad att fÜ till stÜnd nÜgot avtal sÜ fort som mîjligt, utan man kunde ta den tid som behîvdes. Dessa fîrhandlingar ledde fram till ett fredsavtal mellan Israel och PLO. Detta avtal skrevs under i Washington den 13/9 1994. Washingtonavtalet Vad innebÑr detta avtal? Det innebÑr att Gazaremsan och VÑstbanken skall îvergÜ i palestinskt styre inom fem Ür, men till dess kommer de att behandlas som autonoma omrÜden. Men det finns Ñven flera andra punkter pÜ detta avtal, bland annat om skatter, handel, grÑnser, energi fîrsîrjning och turism. Skatter En palestinsk skattemyndighet kommer att upprÑttas, som kommer att formulera och samla in inkomst- och egendomsskatter samt kommunala avgifter frÜn Gaza och VÑstbanken. Israel kommer Ñven att îverfîra, till de autonoma omrÜdena, 75% av de skatter som palestinier inne i Israel betalar till Israel. De automonas omrÜdenas moms kommer ocksÜ att bli tvÜ procent lÑgre Ñn i sjÑlva Israel. Handel Det skall vara frihandel mellan Israel och de autonoma omrÜdena, men palestinierna kommer att fÜ handla med îvriga arabvÑrlden mot andra tullar och tariffer Ñn Israel. GrÑnser Mellan Israel och de autonoma omrÜdena kommer det att finnas fri rîrlighet fîr bÜde varor och mÑnniskor. De bÜda tullmyndigheterna kommer Ñven att samarbeta med varandra. Energifîrsîrjning Tack vare att palestinierna kommer att fÜ kîpa olja av resten av arabvÑrlden billigare Ñn Israel sÜ har man bestÑmt att de palestinska oljepriserna inte fÜr understiga de israeliska med mer Ñn 15%. Turism Turister tillÜts att fÑrdas fritt mellan Israel och de autonoma omrÜdena. Den stîrsta frÜgan som inte diskuterades under Norgefîrhandlingarna och som inte ingick i fredsavtalet Ñr JerusalemfrÜgan. Till en bîrjan sÜ vÑgrade Israel att diskutera den frÜgan, men efter ett tag sÜ gick man med pÜ att diskutera den, men inte nu direkt utan tidigast inom tvÜ Ür. AVSLUTNING Fredsavtalet mellan Israel och PLO var bîrjan till likadana avtal mellan Israel Ü ena sidan och Syrien respektive Jordanien Ü andra sidan. Dessa avtal fîrhandlades fram under 1994 och 1995 och fîrhoppningsvis sÜ kommer det Ñven att slutas avtal mellan Hizbollahgerillan, Hamas och Islamiska Jihad. Dessa fîrhoppningar Ñr kanske vÑl optimistiska, men nu sÜ kanske dessa grupper inser att det Ñr omîjligt att lyckas med det de hÜller pÜ med. Detta med tanke pÜ att deras frÑmsta allierade Syrien och Jordanien har slutit avtal med Israel. Dessa avtal som Ñr slutna, kommer de dÜ att hÜlla? Fîrhoppningsvis eftersom det nu har blivit avtal inte bara mellan Israel och PLO utan att Ñven andra arabstater vill ha fred. Det stîrsta problemet fîr freden Ñr om Israel anser att PLO gîr fîr lite fîr att stoppa de sjÑlvmordsbombare som just nu hÜller pÜ att sprÑnga sig sjÑlva och andra inne i centrala Israel, men det verkar som om PLO har lyckats att stoppa dessa ganska bra. Det vÑrsta problemet Ü andra sidan fîr PLO Ñr att om de anvÑnder sin polis fîr att arrestera palestinier istÑllet fîr att hÜlla ordning, sÜ kanske de kommer att anses som Israellakejer, som folket kommer att vÑnda sig mot. DÑrfîr sÜ Ñr ett fredsavtal med Hamas bÑttre Ñn att fîrsîka att krossa dem helt. NÜgot annat som mÜste gîras fîr att freden skall hÜlla Ñr det att uppbyggandet av Gaza och VÑstbanken mÜste gÜ fort, dÑrfîr att om det dra ut pÜ tiden sÜ kommer folket inte att tycka att det Ñr bÑttre Ñn under den israeliska ockupationen. DÑrfîr sÜ mÜste îvriga vÑrlden vara beredda att ge bistÜnd och kompetent personal som hjÑlper till att bygga upp dessa omrÜden. éven JerusalemfrÜgan mÜste lîsas fîr att freden skall bli hÜllbar. Denna frÜga Ñr dock den alla svÜraste att lîsa, eftersom bÜde israeler och palestinier har heliga platser dÑr. fîrhoppningsvis sÜ har uppbyggandet av Gaza och VÑstbanken gÜtt bra innan JerusalemfrÜgan Ñr fÑrdigdiskuterad. I sÜ fall sÜ kanske palestinierna nîjer sig med ett lite sÑmre avtal om Jerusalem Ñn vad de skulle krÑva just nu. Det skulle till exempel kunna vara det att staden fortfarande fîrblir israelisk, men att palestinier fritt fÜr resa dit, eller nÜgonting liknande. En hÑndelse som var nÑra att stjÑlpa fredsprocessen var nÑr Israels fîrre premiÑrminister Yitzhak Rabin blev mîrdad. Som tur var sÜ blev han mîrdad av en israelisk extremist och inte av en palestinier. Om han hade mîrdats av en palestinier sÜ vet vi inte vad som hade kunnat hÑnt. Lustigt nog sÜ fîrsvÜrades inte fredsprocessen av att Rabin blev mîrdad, utan bÜde Yasser Arafat och Shimon Peres blev dÜ istÑllet mer fredsivrande Ñn innan. Som sagt trots diverse motgÜngar, stora som smÜ, sÜ fortsÑtter fredsprocessen framÜt. SÜ om de fîrslag som jag skrev ovan kommer att uppfyllas sÜ kommer denna fred att vara hÜllbar fîr ett lÜngt tag framîver, om de inte uppfylls sÜ tror jag ÑndÜ att freden kommer att hÜlla, men den kommer inte att vara lika stabil i sÜ fall. KéLLFôRTECKNING Bîcker Hart, Alan: Arafat, Ordfront, Stockholm 1986 Hellstrîm, Lars Gîsta: Palestina - en bakgrund till Mellanîsternkonflikten, Ordfront, Stockholm 1980 Herrmanns, Ralph: Israel talar, Askild & KÑrnekull, BorÜs 1982 Nydahl, Thomas: Intifada - rapport fÜn ett palestinskt uppror, Interculture, Malmî 1988 Yassine, Abdel-Qader: Intifada! - det palestinska upproret sett innifrÜn, Fîrlag tjugohundra, Gîteborg 1990 Tidskrifter Tempus nr: 23 -91 sid: 12 Tempus nr: 24 -91 sid: 4-5 Tempus nr: 43 -91 sid: 4-7 Tempus nr: 50 -91 sid: 23 Tempus nr: 4 -92 sid: 23 Tempus nr: 18 -92 sid: 25 Tempus nr: 20 -92 sid: 23 Tempus nr: 29 -92 sid: 24 Tempus nr: 8 -93 sid: 8-10 Tempus nr: 16 -93 sid: 20-21 Tempus nr: 18 -93 sid: 13 Tempus nr: 27 -93 sid: 16-17 Tempus nr: 28 -93 sid: 25 Tempus nr: 32 -93 sid: 12-15 Tempus nr: 33 -93 sid: 16 -17 Tempus nr: 37 -93 sid: 5-9 Tempus nr: 38 -93 sid: 18-21 Tempus nr: 46 -93 sid: 16-17 Tempus nr: 48 -93 sid: 6-9 Tempus nr: 1 -94 sid: 10-15 Tempus nr: 5 -94 sid: 18-19 Tempus nr: 9 -94 sid: 4-8 Tempus nr: 11 -94 sid: 11-14 Tempus nr: 17 -94 sid: 13-15 Tempus nr: 18 -94 sid: 4-7 Tempus nr: 24 -94 sid: 14-15 Tempus nr: 26 -94 sid: 20-21 Tempus nr: 29 -94 sid: 16-17 Tempus nr: 30 -94 sid: 3-5 Tempus nr: 33 -94 sid: 20-21 Tempus nr: 35 -94 sid: 12-17 Tempus nr: 36 -94 sid: 7,9-10 Tempus nr: 40 -94 sid: 18 Tempus nr: 42 -94 sid: 4-6 Tempus nr: 43 -94 sid: 16-18 Tempus nr: 44 -94 sid: 11-14 Tempus nr: 45 -94 sid: 21 Tempus nr: 46 -94 sid: 26 Tempus nr: 47 -94 sid: 12-14 Tempus nr: 1 -95 sid: 19-20 Tempus nr: 10 -95 sid: 16-17 Tempus nr: 19 -95 sid: 14 Tempus nr: 20 -95 sid: 3-7 Tempus nr: 30 -95 sid: 7-10 Tempus nr: 31 -95 sid: 13-14 Tempus nr: 38 -95 sid: 18 Tempus nr: 39 -95 sid: 3-8 Tempus nr: 43 -95 sid: 18-19 Tempus nr: 46 -95 sid: 10-11 Tempus nr: 47 -95 sid: 12-14 ôvriga kÑllor Utblick nr: 3 -93 Militant politisk islam Utblick nr: 8 -93 Vatten: îdesfrÜga fîr Mellanîstern Hellstrîm, Lars Gîran: Palestina - En bakgrund till Mellanîsternkonflikten, Ordfront, Stockholm 1980 Hagadanh - den stîrsta och viktigaste av sionisternas styrkor. Hellstrîm, Lars Gîran: Palestina - En bakgrund till Mellanîsternkonflikten, Ordfront, Stockholm 1980 Hellstrîm, Lars Gîran: Palestina - En bakgrund till Mellanîsternkonflikten, Ordfont, Stockholm 1980 Hellstrîm, Lars Gîran: Palestina - En bakgrund till Mellanîsternkonflikten, Ordfront, Stockholm 1980 Likudpartiet - Israels hîgerparti, som har stÜndpunkten att inga delar av Israel skall îvergÜ i arabiskt styre. Hamas - En extrem islamisk fundamentalistoganisation, som bildades under intifadan. De har fortfarande, till skillnad frÜn PLO fortfarande som uppgift att krossa Israel.